torsdag 19 november 2015

torsdag 22 oktober 2015

Energibarnen



De nya barnen

Hög energinivå och starka känslor. Vi ser en väldigt hög energinivå hos många av barnen idag och de verkar vara helt outröttliga.

De är känslomänniskor och agerar mestadels utifrån sina känslor (energi) och uttrycker dessa till 120% (!), oavsett om det är glädje, ilska eller ledsamhet. De har inte den möjligheten att hålla tillbaka sina känslor och trycka ner de i kroppen, som tidigare generationer alltid har gjort. De är därav mer direkta och ärliga i sitt agerande, och också mer hälsosamma eftersom de hela tiden ser till att hålla kroppen "ren".

Om de tycker eller känner någonting är de heller inte sena med att uttrycka det. De fungerar därför som ett sorts förstärkare av det som både är bra och mindre bra i deras omgivning, de visar det som fungerar och inte fungerar, och det med besked!

Känsliga lögndetektorer

Men, det som framförallt är utmärkande är att de är oerhört känsliga i största allmänhet och de känner exempelvis av energier mycket tydligt från sin omgivning. De läser således av de människor runtomkring sig och reagerar starkt på det som de utstrålar, oavsett om det är godhet, falskhet, elakhet etc. Deras känslighet tjänar därmed som ett sorts lögndetektor och de är mer ärliga i sitt sätt att vara. Den höga känsligheten kan även visa sig som överkänslighet för kemikalier i mat, tvättmedel etc. De reagerar på allt som är falskt.
Deras känslighet sträcker sig även bortom det som normalt sett kan uppfattas med de fem sinnena. De känner och samexisterar helt naturligt med energier från "andra sidan".

Gamla själar - lillgamla barn

De anses även vara gamla och högt utvecklade själar, vilket de tydligt visar genom sina ovanligt kloka uttalanden. Ibland kan det kännas som om det är du som vuxen som är elev och barnen lärare, de verkar vara mycket klokare än du. Många är väldigt lillgamla och ser ut att vara en gammal klok gubbe eller gumma i en ung kropp. De har i och med sin utvecklingsnivå en starkare kontakt med sitt inre, med sin själ. Och, det är också därför som de är mer uppriktiga och lyssnar till sin egen sanning. De kan alltså inte gå emot sig själva. Det är en total omöjlighet! Energibarnen är ett samlingsnamn för dagens barn, men innefattar även i viss mån ungdomar och unga vuxna. De kan delas upp ytterligare i två undergrupper - Indigo- och Kristallbarn. Självklart är det inte helt vattentäta skott emellan grupperna. Alla barn har sin individuella blandning av egenskaper och de kan ha både några av de typiska indigodragen och några av kristalldragen. Indelningen i grupper tjänar endast till för att öka förståelsen för de barn vi lever med idag.

Indigobarnen...

...är de som sätter ner foten, de kan vara riktiga "pain in the ass", de är ärliga och säger vad de tycker, antingen verbalt eller genom deras agerande och deras så tydliga kroppsspråk. De vägrar att anpassa sig till sådant som inte fungerar för dem. De respekterar inte auktoriteter, exempelvis föräldrar och lärare, bara för att de anses vara "högre" än barnen. De värdesätter och lyssnar istället till de som har integritet oavsett rang, titel eller status, och i sin tur också respekterar barnen. De är ofta väldigt aktiva, nästintill sjövilda. De har som sagt mycket hög energinivå. Samtidigt är de väldigt klipska, kreativa, idérika, godhjärtade och vill andra väl. De är mycket intelligenta, men det är inte alltid som det visar sig som ett gott resultat i skolan. Indigobarnen är mycket självmedvetna och stolta, de vet vad de vill och inte vill. De är oerhört medvetna om deras kraftfullhet och har en väldigt stark vilja och en envishet som kan skära igenom berg. De har en enorm drivkraft och det är deras ilska som är bränslet. Ilskan har fötts ur den schism som de upplever mellan hur världen ser ut utanför och hur de upplever att den skulle kunna se ut utifrån deras djupare visdom.


Genom att de har en starkare kontakt med den egna inre sanningen kan de omöjligt köra över sig själva och sina känslor. Det innebär att om de känner att något är fel kan de inte bara rätta in sig i ledet och svälja, utan slår då istället bakut. De är också pga. detta mer ärliga och raka i sin kommunikation med andra. Deras höga känslighet fungerar som ett slags förstärkare av omgivningens tillstånd, vare sig det är positivt eller negativt. Detta innebär i praktiken att de visar på det som är ohållbart, och de fungerar därför som katalysatorer och lögndetektorer. Pga. deras känslighet genomskådar de många gånger den falska ytan och oärliga människor. Det är med hjälp av sin känslighet som de är väldigt intuitiva och ibland mediala. Många har kontakt med "andra sidan" och kommunicerar med och tar hjälp av den i sitt vardagliga liv. De äldre Indigobarnen, eller Indigovuxna, har ofta en erfarenhet av utanförskap pga. att de varit lite annorlunda jämfört med sina jämnåriga. Detta är numera inte ett lika stort problem, eftersom dagens barn är lika "annorlunda" allihop.


Indigobarnen är här för att "ta dö" på icke längre fungerande system i samhället, de är här för att visa det som inte fungerar och rasera det. Detta för att vi ska få möjligheten att bygga upp "den nya och friska världen".
Texten har jag lånat från Zoelands hemsida Tack!!

söndag 24 maj 2015

Kreativitet och fantasi

En av de frågeställningar jag jobbat med i slutuppgiften i Pedagogistautbildnigen 
handlar om kreativitet och fantasi med utgångspunkt i framförallt Vygotskijs syn på barn. 


Varför man har valt just bilden och de konstnärliga metoderna som metod att söka kunskap i Reggio Emilia motiverar  Loris Malaguzzi genom att säga

” Vår begreppsbildning grundar sig av tradition på ordet, det talade, men det är genom det ickeverbala, genom våra handlingar, våra sinnen vi förkovras i det verbala”
Leif Strandberg bygger vidare på handling genom att prata om aktivitet och jämföra Piaget och Vygotskijs syn på aktivitetens roll i lärandet. Han beskriver Vygotskijs syn på detta genom att beskriva det framgångsrika barnet som de som är aktiva, som gör något och menar att det är inte vad de har i huvudet som avgör deras framgång utan vad de gör. Det är alltså inte enligt Vygotskij vad de har i huvudet när de kommer till förskolan eller skolan utan vad de har i fötterna.  Aktivitet är själva nyckeln till processen som sker när människan tillägnar sig kunskap om världen. Vygotskij och sen även Leontiev utgår ifrån att människan lär genom att handla och interagera med omvärlden. Människan måste förhålla sig aktiv till tingen och den objektiva världen för att tillägna sig ett högre medvetande.






Redan i tidig ålder kan man finna kreativa processer hos barnet, främst i leken. Det kan vara barnet som sitter gränsle över en käpp och föreställer sig att de rider på en häst eller flicka som leker med en docka och föreställer sig att hon är dockans mamma. Dessa lekande barn visar exempel på den mest autentiska och äkta kreativiteten. Barnets lek är inte en enkel hågkomst av det upplevda utan en kreativ bearbetning de upplevda intrycken  där barnen kombinerat dessa och därigenom skapar en ny verklighet. Denna förmåga att ur olika element skapa en konstruktion, att sätta samman det gamla till nya kombinationer är grunden för allt skapande.  Kreativitet kallar vi en mänsklig aktivitet som skapar något nytt. Man kan urskilja två typer av handlingar hos människan; den är återskapande och är förknippad med våra minnen. Man återskapar och upprepar redan tidigare skapade och utarbetade handlingsmönster, ex rita av något som redan finns. Man skapar i det inte något nytt.  Om man som människa bara återskapar det gamla lever man i det förgångna. En människa som lever i det förgångna skulle bara kunna anpassa sig till framtiden genom att återskapa det förgångna. Det är alltså människans kreativa aktivitet som gör henne till en framåtriktad varelse som skapar sin framtid och samtidigt förändrar sin nutid. Denna kreativa aktivitet grundar sig på hjärnans kombinatoriska förmåga och kan kallas för fantasi. Fantasin bygger alltid på material som är hämtade ur den givan verkligheten. Fantasin är beroende av rikedomen och mångfalden i människans tidigare erfarenhet eftersom det materialet är det som fantasikonstruktioner byggs av.




























Att konstruera förskoleinstitutioner

I min slutuppgift i Pedagogistautbildningen har jag fördjupat mig i denna frågeställning. Varför har vi förskolor idag. Reggio Emilia har en idé om varför de har förskolor som skiljer sig från de ideér som finns och har funnits i Sverige. Som jag ser det är det ett av problemen i dagens förskolor. Bakgrunden till varför de finns? Här finns udrag från min slutredovining i Pedagogistautbildningen

Att konstruera Förskoleinstitutioner och meningsskapande
Dahlberg beskriver att förskoleinstitutioner sett ur ett socialkonstruktionisktiskt synsätt är socialt konstruerade. Vad de är till för är vad vi som mänskliga samhällsaktörer gör de till. Man kan då säga att det vi anser att dessa institutioner är , det bestämmer också vad de gör och vad som pågår i dem.  Diskursen om förskolan som ett hem kan relateras till en konstruktion av det svenska samhället som en stor gemenskap, folkehemmet.  Den svenska förskolan kan man se att i dess konstruktion finns producent som ett allmänt tema. De inrättas i första hand då för att tjäna vuxna. Det är alltså platser där man hanterar barn för att uppnå mål som är bestämda och önskvärda, platser där barnen utvecklas, utbildas och tas om hand. Det blir rent metaforiskt en fabrik, en plats där små barn behandlas för att reproducera en viss kunskapsmängd och dominerade kulturella värden och en plats där man rustar de för att bli vuxna som ska anpassas till samhällets behov.  En annan och alltmer framträdande konstruktion av förskolinstitutioner är som affärsföretag som konkurrerar på en marknad för att sälja sina produkter. Reggio Emilia ser sig själv som system för relationer och kommunikationbenägna inom det större samhällssystemet och är länkad till sitt lokala samhälle med föräldrar, familjer och lokala förvaltningar. Förskoleinstitutioner som vill bli forum i det civila samhället måste vara öppna för alla, barn och vuxna och världen och får inte begränsas av kostnader eller antagningskriterier.  Malaguzzi säger att förskoleinstitutionen kan ses som en plats för gemensamt liv och gemensamma relationer bland många vuxna och väldigt många barn.om kan motverka ensamhet, likgiltighet och det våld som präglar det moderna livet och vara en källa till socialt stöd.

I den modernistiska diskursen söker man vissa tidlösa kriterier för kvalité i förskolan. Denna ide räcker inte i en värld som består av mångfaldiga orsaker och verkningar där man interagerar på ickelinjära sätt. Här krävs en helt annan diskurs som innesluts i det postmodernistiska projektet. Här finns många olika perspektiv, mångfald och komplexitet med. Den kallas diskursen om meningsskapande som betonar meningsskapande i dialog med andra. Då det gäller institutioner för barn handlar denna diskurs i första hand om att konstruera och skapa  en fördjupad förståelse av förskoleinstitutionen och det pedagogiska arbetet, dvs se innebörden i det som pågår där. Varje diskurs innehåller val samt bedömningar. Diskursen om kvalité talar om värderingsfria tekniska val medan diskursen om meningsskapande talar om filosofiska val och värdebedömningar om till större frågor om vad vi önskar för våra barn nu och i framtiden. 

Jag har i mitt arbete besökt många förskolor här i olika områden i Göteborg och har haft många funderingar om just hur vi konstruerar våra förskoleinstitutioner genom att ge de en innebörd. Jag tycker att vi behöver diskutera det här för att vi kan då alltså skapa vår tillvaro. Om vi ser det så är dessa institutioner tomma ända tills vi skapar en relation till de.  Frågan är då vad vi skapar för relation till dessa idag.

 Förskolorna idag är på många ställen fantastiska med engagerad personal och barn. På många ställen ser jag däremot att man skapar förvaringsutrymmen för barn som det förvånar mig att varken föräldrar eller personal reagerar på.  Kan det vara så att man har ett modernistisk syn på tillvaron och faktiskt inte ser hur det förhåller sig. På en förskola i ett av de hårdast drabbade områden, där det bor många människor som verkligen skulle behöva en institution som är konstruerad för barn där de ska känna sitt värde i samhället och förmågan att få bli ett kompetent barn. En av de ställen jag var inne på och hälsade på en elev var en tillfälligt ihopsatt lokal som skulle finnas i tre månader. Den hade kommit till för att det fanns barn i kö och den regel som finns för att inte förskolechefen skulle få böter var att dessa barn skulle erhålla en förskoleplats inom fyra månader. På denna förskola fanns många små barn från 1-3 år med sina föräldrar där flera av dessa var nyanlända och utan språk. Dessa barn skulle efter tre månader förflyttas till sin blivande ordinarie förskola. Det som skrämmer mig mest är att inte en förskolechef, personal och politiker säger stopp. Det här blir  en liten fabrik för riktigt utsatta små barn och deras lika utsatta och antagligen väldigt ensamma föräldrar.

På en annan förskola hade man 21 barn på en övervåning i en förskola där de stora barnen alltså 3-5 år fanns på övervåningen. När man skulle gå ut med dessa barn var de tvungna att stå på ett led och gå nedför trappan. Personalen var stressade och barnen likaså. För mig som stod vid sidan om och såg dessa treåringar på led kund jag bara känna fabrikskänslan ännu en gång. På förskolor i centrala stan har barnen bara stenplattor på en riktigt liten innergård att vara på. Utanför gården, dit barnen inte får gå,  med ett staket mellan är gräs och träd som längtar efter små barnarmar runt sig.

Jag tror att vi måste titta på Reggio Emilias sätt  och gå in i den socialkonstruktionistiska iden med föränderligt och en mötesplats för mångfalden.När vi konstruerar förskoleinstitutioner bör vi  se förskolorna som en förskola FÖR barn och en del av något större vi har tillsammans, Jag tror att min roll som Pedagogista är viktig som förmedlare av dessa tankar.  Jag tror också att vi måste våga diskutera dessa saker och ta det filosofiska valet vad vi vill ha för våra barn. I min roll som pedagogista träffar jag många förskolelärare och barnskötare vilka jag tror bör ha uppgiften att skapa en arena som är en del av hela universums system som sammanbinder med gummiband som inte är fastlåst utan bjuder in mångfald  och förändras. Om man tänker sig barnet i centrum som de nya skaparna av hur vi vill att vår värld ska se ut i samarbete med oss vuxna som iordningställer rummen för att tillsammans förändra världen till något bättre. Med bättre tänker jag mig att man likt barnet värnar mer om naturen, utvecklar den redan stora empatiska förmågan som barn redan har om de ges möjlighet, skapar istället för att reproducera.







tisdag 19 maj 2015

Lera









Att arbeta med lera är utvecklande och kan jobbas med på många olika sätt. Den kan jobbas med både två och tredimensionellt, kavlas, knådas och upplevas. Det är ett naturmaterial som i alla tider använts av människan. Här är det blivande barnskötare som jobbar med leran i kursen Skapande verksamhet. Man kan se att när små barn närmar sig leran klottrar de i början. Ett sätt att lära känna materialet med alla sina sinnen. Klottra gärna med barnet!! och upptäck lerans värld genom barnets ögon

fredag 10 april 2015

Akvarell kraftplatser


Amara muru Portalen i Peru 700 kr


Temple of the moon Cusco Peru 1200 kr 

Akvarellmålningar Göteborgs norra skärgård

Akvarellmålningar från Göteborgs norra skärgård


RÖRÖ  1500 kr



SÅLD   



 

1500 kr   



1500 kr 


 SÅLD


1500 kr 


RÖRÖ höst 1500 kr

 

Ej till salu








Ny ringlad vas