Kreativitet och fantasi

En av de frågeställningar jag jobbat med i slutuppgiften i Pedagogistautbildnigen 

handlar om kreativitet och fantasi med utgångspunkt i framförallt Vygotskijs syn på barn. 

Varför man har valt just bilden och de konstnärliga metoderna som metod att söka kunskap i Reggio Emilia motiverar  Loris Malaguzzi genom att säga

” Vår begreppsbildning grundar sig av tradition på ordet, det talade, men det är genom det ickeverbala, genom våra handlingar, våra sinnen vi förkovras i det verbala”

Leif Strandberg bygger vidare på handling genom att prata om aktivitet och jämföra Piaget och Vygotskijs syn på aktivitetens roll i lärandet. Han beskriver Vygotskijs syn på detta genom att beskriva det framgångsrika barnet som de som är aktiva, som gör något och menar att det är inte vad de har i huvudet som avgör deras framgång utan vad de gör. Det är alltså inte enligt Vygotskij vad de har i huvudet när de kommer till förskolan eller skolan utan vad de har i fötterna.  Aktivitet är själva nyckeln till processen som sker när människan tillägnar sig kunskap om världen. Vygotskij och sen även Leontiev utgår ifrån att människan lär genom att handla och interagera med omvärlden. Människan måste förhålla sig aktiv till tingen och den objektiva världen för att tillägna sig ett högre medvetande.

Redan i tidig ålder kan man finna kreativa processer hos barnet, främst i leken. Det kan vara barnet som sitter gränsle över en käpp och föreställer sig att de rider på en häst eller flicka som leker med en docka och föreställer sig att hon är dockans mamma. Dessa lekande barn visar exempel på den mest autentiska och äkta kreativiteten. Barnets lek är inte en enkel hågkomst av det upplevda utan en kreativ bearbetning de upplevda intrycken  där barnen kombinerat dessa och därigenom skapar en ny verklighet. Denna förmåga att ur olika element skapa en konstruktion, att sätta samman det gamla till nya kombinationer är grunden för allt skapande.  Kreativitet kallar vi en mänsklig aktivitet som skapar något nytt. Man kan urskilja två typer av handlingar hos människan; den är återskapande och är förknippad med våra minnen. Man återskapar och upprepar redan tidigare skapade och utarbetade handlingsmönster, ex rita av något som redan finns. Man skapar i det inte något nytt.  Om man som människa bara återskapar det gamla lever man i det förgångna. En människa som lever i det förgångna skulle bara kunna anpassa sig till framtiden genom att återskapa det förgångna. Det är alltså människans kreativa aktivitet som gör henne till en framåtriktad varelse som skapar sin framtid och samtidigt förändrar sin nutid. Denna kreativa aktivitet grundar sig på hjärnans kombinatoriska förmåga och kan kallas för fantasi. Fantasin bygger alltid på material som är hämtade ur den givan verkligheten. Fantasin är beroende av rikedomen och mångfalden i människans tidigare erfarenhet eftersom det materialet är det som fantasikonstruktioner byggs av.

---